Jag har lärt mig att jag reagerar med ilska när jag blir sårad. Omedvetet. Och när såret är blödande och riktigt illa däran så reagerar jag inte bara med ilska utan ursinne. Varför är det så svårt att bara reagera med tårar och säga sanningen: ”Jag är sårad”.
Jag har funderat på det ett tag… vad det är som gör att man inte ens för sina närmsta i stundens hetta kan gå till botten med sina känslor där och då och inse att konflikter uppstår för att man egentligen blivit känslomässigt trampad på. I stället skriker man ur sig elakheter och avsky som en svart eld.
Och konflikten exploderar som en bomb.
I stället för att svara såhär:
Så bör du testa att svara såhär i stället:
”När du säger alla de där hårda sakerna om mig blir jag ledsen, jag känner mig sårad och orkar inte ta till mig det här. Det är ingen idé att jag svarar på det för då kommer det bara ur helt fel ord ur min mun, och jag vill inte säga elakheter jag ångrar sen. Nu vill jag ta en ’time out’ och få vara ifred ett tag så kan vi prata om det här när vi har lugnat ner oss”.
Vad tror du är mest effektivt i en konflikt? 🙂
[adsenseyu1]
