Det kom en kommentar, på det här gamla inlägget som handlar om när man vill ha olika mycket närhet i relationen. Och eftersom jag tyckte den belyste ett väldigt vanligt problem så tänkte jag lyfta upp den här och besvara kommentaren öppet så att även du kan lära dig nåt inom ämnet. Den löd såhär:
Det är ingen myt att killar, överlag, har svårare än tjejer att prata om såväl känslor som känsliga ämnen. Givetvis har inte alla det, men många. Och den som säger nåt annat har inte öppnat ögonen och tittat sig runt omkring eller iakttagit olika människor beteenden tillräckligt mycket.
För de som har svårt för detta krävs det hjälp av utomstående professionella. För du har rätt, det går inte leva med en person som inte vill prata om det man själv anser är uppenbara relationsproblem, i alla fall inte om man själv går omkring och mår så fruktansvärt dåligt som du mår just nu. Det kommer inte leda till nåt positivt i slutändan.
Mitt råd är att söka en parterapeut.
Och lägga fram det beslutet för din partner och säga att ”det här är viktigt för mig, så viktigt att jag känner att det är det som krävs för att jag ska kunna må bra och fortsätta den här relationen, jag hoppas du stöttar mig i det här”.
Det finns en stor risk att din kille inte kommer gå med på detta. För de som har svårt att prata om känsliga saker vill helst inte göra det med en terapeut heller – MEN så finns det vissa som faktiskt tycker att det är underbart skönt att få prata av sig med en tredje part.
Det bästa är då att gå en eller två timmar själva till terapeuten först…
… för att fritt få ge sin bild av relationen, och därefter gå gemensamt. Men givetvis beror det lite på hur terapeuten jobbar också.
Vill din kille inte prata med dig om det här som du mår så dåligt av och inte uppsöka en terapeut och inte heller kompromissa kring det problemet ni har kring närhet, dvs att du backar medan han närmar sig – för att se om ni kan mötas halvvägs och samtidigt må bra i det båda två… ja, då är det ditt beslut att ta gällande om hur länge du orkar må såhär.
Kanske kan det då även vara en god idé att först söka upp en terapeut på egen hand som hjälper dig komma fram till hur du ska handskas med detta, stanna – eller lämna. Det är oerhört skönt att ha en stöttande person när man går igenom såna här stora saker.
