Lämnar min lägenhet och går mot tunnelbanan – ska på möte hos Egil. Inom loppet av 3 min händer det här:
1. Jag springer in i den amerikanska lille mannen som brukar gå runt och säga ”you are very beautiful” till folk på stan. Vi har setts ofta vi! Så denna gång känner vi igen varann så väl att jag stannar och pratar om skönhet kontra intelligens med honom ett par minuter. 🙂
Mycket intressant men märkligt gatusamtal.
Känsla: Glad!
2. Två killar går bakom mig i rulltrappan. Den ena säger:
– Asså känslor… Det måste vara det absolut värsta som finns?
Jag blir sjukt nyfiken och vill fortsätt lyssna på anledningen till denna pessimistiska tes. Men till min stora förtvivlan går de mot motsatt perrong.
Jag fick en stor lust att vända mig om och fråga:
– Hur kommer det sig att du känner så? Och sen ge mitt visitkort. Jag hejdade mig.
Känsla: Nyfiken men samtidigt sorgsen!
3. Jag står och slöhänger i väntan på att tbanan ska komma. Gäspar. Kollar mobilen. Och lyfter blicken. Vadan detta???? Ser min kompis Carolina som är ekonomijournalist på en poster!
Snygging!! 🙂
3 comments. Leave new
I know! Jag e så jävla inåkas av na 🙂
Impad ska det stå
Såhär :känslor kan ju vara både och det kan få en fantastiskt ,galet bra men de kan förvirra en ,skapa ångest ,ta kål på en o även i värsta fall utveckla till fysiska negativa som positiva symptom .