I går kväll kl. 20.00 satt jag på Vapiano och åt med några vänner. När jag kom hem slog det mig plötsligt, just det, mitt Lyxfällan-avsnitt skulle ju sändas i kväll.

Jag skulle kunna bara puffa för programmet, så du kan titta. Men jag vill inte enbart göra det, jag vill öppna mig lite mer för dig och släppa in dig i min inre värld, så du kanske får en mer mänsklig syn på oss som agerar experter överallt i media. Vi är också rädda nämligen.

När jag kom hem och slogs av tanken att jag var med i kvällens program tänkte jag ”det spelar ingen roll, jag vill ändå inte se”. Jag är lika självkritisk som många av oss andra här i världen. Och att se sig själv på tv, det kan jag säga att det vänjer jag mig tamigfasiken aldrig vid. Ursäkta språket… men jag blir upprörd bara jag tänker på hur jobbigt det är..haha

David tyckte ändå att vi skulle titta. Och startade därför sitt sedvanliga övertalnings-tal:

”Du brukar ju vara så bra älskling, du kan inte vara sämre denna gång!”.
”Det vet man aldrig, 45 min samtal nerklippt till 10 sek kan låta HUUUUR illa som helst, jag vågar inte se!”
”Jo, men kom igen nu, jag lovar att du kommer tycka det är helt okej i alla fall”
”Nej, jag vägrar. Jag vill inte. Jag får hjärtklappning bara jag öppnar hemsidan.”
”Men så farligt kan det väl inte vara? Vad är du rädd för?”
”Att de ska ha vinklat allt helt fel, att de har klippt ut den enda meningen som låter ologisk och struntat i alla andra braiga råd jag gav honom”
”Ja, det vore väl inte så kul i och för sig, men vad är sannolikheten?”

Det roliga är att jag kan se hur självsäker, lugn och kontrollerad ut som helst där på skärmen, men inombords är jag alltid nervös i sådana lägen. Jag är ju människa för i helskotta!! Testa själv att sitta i ett iordningställt hotellrum, med strålkastarbelysning som gör att tårarna kommer direkt så fort du tittar åt fel håll, flera kameror stora som vargar upptryckta i ansiktet på en och ett helt kamerateam på 5 pers som lyssnar på varenda ord man säger, och så ska jag agera avslappnad terapeut och möta en ny klient som Rikard för första gången, där inslagsproducenten dessutom vill ha det vinklat på ett visst ämne. Det ska bli bra både för honom, så han får med sig några supersnabba råd och bra tv. Det är klart det är nervöst!!

Dessutom var detta ett helt nytt forum för mig.

Jag har ställt upp på väldigt många expertintervjuer i medierna, i såväl tidningar som radio och tv, men då har jag alltid fått en fråga, och ska ge ett svar. Som vid bilden här ovan, när de intervjuar mig om Rikard i efterhand. Det är inte särskilt svårt, det kan jag. Jag tycker inte ens det är svårt i live-sändningar när jag är oförberedd, för så länge det är mitt ämne som jag kan så har jag ändå alltid koll på vad jag tycker och tänker. Men att möta en äkta klient och filma det samtalet live, det var en ny utmaning.

Så när jag väger min insats mot de aspekterna tycker jag ändå att jag skötte mig utmärkt!

🙂

Uppenbarligen gick det bra det med! Och jag kunde faktiskt inte gjort bättre ifrån mig. Så skämskudden åkte ner och stoltheten kom fram. Self compassion it is, och jag gav mig själv en klapp på axeln.

Nästa steg är att sitta i ett tv-program som expert med publik. Det har jag aldrig varit med om. Men, jag längtar efter den utmaningen med tillhörande nervositet… och jag vet att jag skulle klara det finemang det med! Och att jag, liksom alla andra gånger, skulle vägra kolla på det efteråt.

Kanske kan David övertala mig då med, vem vet?

🙂

Se Lyxfällan med 27-åriga Rikard som längtar efter kärleken och mig som relationsexpert här >; >;