”Efter två sekunder i hennes närvaro tänkte jag: Vi kommer aldrig att funka!”. Orden kom från min kompis som nyss hade börjat nytt jobb. Hennes handledare och närmsta kollega hade gjort allt annat än ett gott första intryck på henne. Men frågan jag ställde mig var i stället hur hon kunde hon veta det, att de aldrig skulle kunna funka, så snabbt? Hur kunde hon vara så säker på att den nya kollegan inte var någon hon skulle komma bra överens med?
Hon bara visste. Missen hon gjorde var att aldrig ifrågasätta sina egna fördomar. Och deras relation blev aldrig riktigt bra.
Kommer du ihåg detta citat som jag la upp för ett tag sedan? Jag tänkte spinna vidare på den tanken i dag nämligen.
Vi är snabba på att döma människor vi möter.
Det första vi gör är att döma dem efter utseende och stil, därefter på deras uttryck, så som ansiktsuttryck, kroppshållning, tonfall och vad de säger. Vi dömer dem också till stor del baserat på våra egna tidigare erfarenheter samt baserat på den känsla vi känner där och då när vi möter just dem, oavsett om dessa hör ihop eller ej. Och snabbt skapar vi oss en första uppfattning – är detta någon vi gillar eller ej?
Men tänk om ingenting av det vi snabbt tänker om andra egentligen stämmer? Tänk om allt det där som sker blixtsnabb, den där domen, är helt felaktigt? Tänk om personen vi kände irritation för skulle kunna bli vår närmsta vän, om vi gav hen en chans? Tänk om singeln vi först tyckte var lite för högljudd och ointressant skulle kunna bli vår älskvärda livspartner, om vi brydde oss om att ens prata med hen? Och tänk om den där kollegan du ogillade från dag ett kunde bli din bästa sparringpartner om du bara slutade att undvika hen?
Jag minns när jag gick en kurs för många år sedan.
Det var första dagen och instinktivt satte jag mig bredvid en tjej som hade samma klädstil som jag själv. Vi dras många gånger till likar, så även jag. In genom dörren släntrade en tjej med snaggat hår, rutig over size fleecejacka och svarta stålhättor. Jag minns att jag tänkte exakt samma sak som min vän: ”Henne lär jag inte ha något gemensamt med”.
En gruppövning senare, då hon och jag hamnade i en passionerad diskussion eftersom det visade sig att vi brann för samma intressen, kände jag direkt att jag hade haft fel. Jag fick äta upp mina fördomar direkt. Hade jag inte tvingats komma henne så nära så snabbt hade jag kanske aldrig vågat utforska mina fördomar. Och då hade hon aldrig blivit den vän hon sedan blev.
Detta är en viktig fråga för mig.
Vi måste tänka på vilka första intryck andra människor gör på oss, hur vi dömer dem efter det och vad vi gör därefter. Det första kan vi inte styra över men det sista går. Vi kan utforska om våra tankar om dem faktiskt stämmer. Vi kan ställa andra typer av frågor. vi kan låta bli att undvika dem och i stället nyfiket närma oss dem. Och vi kan ge dem en eller två chanser till – innan vi bestämmer oss för om vi tycker om dem eller inte.
Vad vi vinner på det? Ja, förutom bättre (och fler!) relationer även en stor portion självinsikt och ny människokännedom.
3 comments. Leave new
Klart intressant inlägg.
Håller mig för det mesta i skinnet när jag träffar någon för första gången. Främst tänker jag på alla de jag möter i jobbet.
Har nyligen lagt om min stil på ett radikalt sätt, där jag verkligen gått över till en emotionell sida. Och det du skriver om har verkligen blivit väldigt klart för mig.
Kroppshållning i förhållande till vad man och hur man säger något tycker jag i grund och botten är avslöjande för min egen uppfattning.
Skulle jag i förra veckan dömt några personer utifrån enbart utifrån kroppshållning, vore jag bortgjord så det sjöng om det.
När man väl började prata så försvann direkt tankarna om att detta inte var något att hänga i granen.
Likaväl har jag själv fått en ursäkt från en jag hade möte om. Han sa att hans uppfattning varit klar vad gäller sådana som mig. Nu menade han inget personligt utan professionen som sådan.
Han brukade kasta ut sådana som mig efter en kvart sa han. Men detta möte var inte som de andra. Så han bad helt enkelt om ursäkt.
Brukar för övrigt gälla i relationslivet också.
Du har så rätt! Kul att du gillade inlägget och tack för att du delar med dig av dina egna upplevelser inom ämnet. Att folk kan be om ursäkt för sina fördomar är en annan bra sak, så jag lyfter gärna din kommentar och uppmärksammar läsarna även på det.
Intressant inlägg, vart med om samma sak nyligen. En sa jag vet inte riktigt om den där personen syftade på mig, en annan person sa tillbaks vi får se. Är det vanligt att det är så några bedömmer en för fort? Vad kan man själv göra i sådana från min sida så har jag gjort väldigt gott första intryck och är trevlig mot personen glad osv hur ska man hantera sådana i fortsättningen?