I går var jag åter igen på plats i NRJ-studion efter mitt semesteruppehåll i Thailand. Jag och Titti tyckte i vanlig ordning väldigt olikt från Roger, och stämningen blev aningen hetsig eftersom vi inte riktigt förstod hans argument för åsikterna. Men sen, när ordet swingers dök upp, då föll plötsligt polletten ner för oss!…
Här är frågan som vi hade fått in från en singeltjej:
Hej! Jag är snart 35 och de flesta av mina tjejkompisar har sambo och barn, medan jag är ensam singel kvar. Detta stör mig rejält då jag inte bara känner mig extremt ensam eftersom de hör av sig allt mer sällan och till och med undviker att bjuda in mig på diverse parmiddagar som de har. Jag känner mig riktigt utanför! Detta börjar gå mig på nerverna och jag mår inte alls bra, finns det något jag kan göra för att förändra det här?
1 comment. Leave new
Jag har varit med om detta många gånger. Som singel ”duger man” när de (kompisen/kompisarna) efter några år har problem, är själva nysing-el, -lar med livet upp och ner. Då om någongång duger man. Men det var om parmiddagar det gällde. Ett svar jag fick en gång när jag hörde av mig och det visade sig att de skulle ha middag var -”Då blir vi ojämna par och då måste vi bjuda in en singel kille. Jag hoppas du förstår varför vi inte kan bjuda in dig.” Jag kan inte beskriva hur ledsen, arg, besviken. Jag kännde mig värdelös. Det här många år sedan det hände men det har påverkat mig under lång tid. Det är t.o.m.h jobbigt att skriva ner det i detra forum.