Fredag kväll:

Vi kom hit lagom till solnedgången. Hällde upp ett glas rosé…

…och började att spela kort!

Eftersom jag är en jäkel på att läsa böcker har D också börjat göra det. Kanske har jag inspirerat honom eller så läser han bara för att han tycker jag är så tråkig att prata med? Nä, det förstnämnda hoppas jag på i alla fall!

I alla fall, han beklagade sig över att hans bok Svensk maffia fortsättningen snart var slut i torsdags. Så jag smög ut och köpte en ny bok åt honom som en liten överraskning – och smugglade med mig ut hit.

Jens Lapidus nya, Livet deluxe. Han blev jätteglad! Och det bästa av allt var att presentpåsen var täckt av små…

…söta kryp som är kära!!! <3

Lördag:

Bra start på dagen, lyxfrukost!

Riktigt varmt här i dag – så bikinin åkte på! Jag kan behöva lite färg

Ett magiskt skepp seglade förbi…

Och till lunch blev det klassisk grillning nere vid strandkanten. Nu är vi mätta och belåtna och tänkte ta en långpromenad och sedan värma upp den riktiga grillen inför kvällens middag!

Hoppas du njuter av lördagen, liksom jag!

Kram till Dig

Tänk om alla hade den här senaste inställning jämt? Tyvärr så är det inte enbart ungdomar som tänker som Isabella beskriver att hon gjorde när hon var yngre. Många äldre människor tänker exakt likadant. Det handlar sällan om ålder, det handlar om personlighet.

Jag är oerhört glad att Isabella tänker sunt nuförtiden och önskar att alla tänkte så egentligen.

Jag har sagt det förr men det tål att säga igen:
Dejting handlar inte om att hitta någon som ska GÖRA en lycklig – eller att leta efter ett GODKÄNNANDE från den andre personen som bedömer en.

Äkta relationsskapande handlar om att DELA med sig av sin egen inre lycka – och få en möjlighet att skapa ännu större lycka tillsammans – och att leta efter en person som PASSAR mig och som får mig att må bra.

Ha en härlig fredag nu – i kväll bär det av till landet för min del. Du får se bilder imorrn

KRAM

Jag lunchade med en underbar vän, N, i går. Hon berättade att hon varit i stallet och ridit, något hon inte gjort på hur länge som helst, fast hon är en gammal hästtjej.

– Jackie, det var underbart! Alltså heeeelt underbart!!! Jag hade glömt hur känslan kändes när man satt på hästryggen och bara följde med.

Hennes ögon tindrade och hela hon utstrålade sån enorm energi bara hon berättade en sån ”simpel” sak att hon varit i stallet en hel dag. Jag kontrade efter ett tag:

– Det låter som du mår riktigt bra av att rida, frågan är då, varför gör du inte det oftare?

Och det blev tyst. Ja, varför gör vi egentligen så sällan alla de där sakerna som ger oss kickar?

Några som är bra på att prioritera sånt är extremsportarna. Jag känner några, och har dejtat en hel hög med andra. Så fort de får en ledig stund kastar de sig iväg och gör sin aktivitet. ”För att samla energi och få adrenalinet att pumpa”, brukar de säga. Och det är ju kanon! (så länge det inte går till överdrift, men det får bli ett annat inlägg!)

Visst, att rida är inte alltid så billigt och att köpa en egen häst är så klart inget min vän N kan gå och göra bara sådär. Men, somehow somewhere går allt att lösa på nåt sätt. Man får höra sig för och kontakta folk som kanske i slutändan vill ha  lite avlastning. Allt går, om man vill! Hon var ju där i stallet häromdan, så vad säger att hon inte kan få komma tillbaka lite fler gånger?

Jag får energi av att:

* åka till landet och läsa massa underbara böcker (tänkte jag göra imorrn-sön!)
* spela spel eller testa nya grejer och sporter med min älskade D
* ta en heldag med shopping, fika och spa med min fina mamma
* mysa med mina syskon och syskonbarn en dag i deras trädgård
* träffa tjejgänget och bara spy yr mig lite skit och samtidigt ta en drink eller sluka en enkel macka
* sitta ensam i sängen, med mobilen i hand och spela Rumble (adda mig: Jackiejoo )
* titta på roliga tv-serier, gärna med fokus på relationer
* träffa nya människor som inspirerar mig över en lunch (därför bokar jag såna ofta!)

Frågan är, vad får Du energi av och hur ofta hämtar du in den?

Börja planera in solsken i livet – så blir du gladare!

Amanda, min brorsdotter, 1 år. Så söööt! Hon ger alltid mig massor av ny energi.

(Foto på hästen: sxc.hu)

Detsamma om jag frågar någon som berättar att de är i ett förhållande. Om de säger att de bråkar största delen av deras tid tillsammans eller att han/hon har haft ont i magen den senaste tiden på grund av relationen, då är det dags att ta sig en funderare…

Och du ska även tänka likadant med vänner. Ger din vän dig energi – eller snor han/hon den ifrån dig konstant?

Livet är helt enkelt för kort för att umgås med folk som snor all din glädje!

Jag ser dagligen mammor och pappor som cyklar runt i Stockholms innerstad med sin små där bak i en ministol. Mitt på vägen, i rusningstrafik och mitt i en av Stockholms farligaste korsningen (bland andra Fleminggatan/St Eriksgatan-korsningen). Helt obrydda om att de kan vara sekunder från att ta livet av sina småttingar.

Min fråga till dem/er är: Hur kan ni? Hur vågar ni? Tror ni att ni är odödliga?

Jag kan tänka mig att jag får dessa svar tillbaka:

”Vi har ju alltid hjälm” – Absolut, hjälm är kanon! Men den är ingen garanti för att barnet kommer att överleva en krasch med en bil som färdas i 50 km/h.

”Jag cyklar försiktigt, för mitt barns skull!” – Det spelar ingen roll hur försiktigt du cyklar om du cyklar på en trafikerad väg, olyckor händer dagligen! Håll dig till cykelvägarna om du vill vara försiktig.

”Det går fortare att cykla än att ta bussen – hur enkelt tror du att en småbarnsförälders liv är egentligen?” – Jag har ingen aning. Säkert tufft. Jag har vänner och syskon som har småbarn. Men det hör inte hit. Om du t.o.m spar in så mycket som 30 min om dagen, är det värt det om nåt händer din 3-åring?

”Vi har inte råd att åka buss eller bil och kan inte gå till dagis” – Den enda ursäkten som eventuellt kan hålla. Men försök då snälla snälla snälla att ta så många omvägar som möjligt för att hamna på cykelvägarna och åk inte mitt i gatan!

”Jag är i alla fall miljövänlig” – Hellre miljöbov än barnamördare (okej, det där var att ta i..haha, men you get my point)

Jag vet, det finns en risk att jag låter som en gammal gnällig morsa, men jag tycker verkligen såhär. Jag är förbannad och står för det. Jag vill bara ventilera min åsikt om hur jag tycker att man ska vårda de relationer man har – och allra mest relationen till sina barn och i det räknas att värna om deras liv och inte utsätta dem för idiotsaker. För vad gör du om det är för sent en vacker dag?

Mina barn ska aldrig få färdas bakpå min cykel. Punkt. Slut.
(Foton: sxc.hu) 

Och då lät det såhär:

Imorrn dyker jag lite djupare in i folks känslor och tar upp ämnet om varför så många strävar efter att bli omtyckta – av ALLA! Och ger dig en lista på hur du faktiskt kan bli omtyckt, av vissa då förstås.

För handen på hjärtat, du vet lika väl som jag att det är omöjligt att varenda kotte du möter i ditt liv kommer att älska dig – så varför sträva efter det omöjliga och tappa dig själv på vägen?

Vi ses på Kanal 5 imorrn bitti, kl. 8.30 eller i etern på 105.9.

Deltagarna hade flera saker gemensamt med varandra, och en som är mindre personlig och som jag vill blogga om är den här:

Alla siktade enbart på ett högre mål och var aldrig nöjda förrän de kommit dit – till toppen!

Med andra ord blev klivet från 0 till 100 jäkligt stort, och hade de gått steg 1, 2 och 3 belönade de aldrig sig själva konstigt nog. De såg utmaningen i att nå 100, och först när de var där tänkte de ge sig själva en klapp på axeln. Riktigt elakt tänkt mot sig själv, om du frågar mig!

Men jag förstår hur de tänker, för ibland är jag likadan ironiskt nog. Jag som företagare vill helst att allt ska snurra på från dag 1, att man ska vara totalt fullbokad och dra in 50 000 redan första månaden. Och ännu hellre skulle alla framgångar ha kommit i går, inte om 1-3 år!

Men alla kloka människor förstår att det tar tid att bygga lönsamma företag. Så varför kan vi inte då förstå att oavsett om vårt slutmål på 100 är ett företag som går med toppvinst eller att lyckas ragga upp vem som helst när som helst så måste vi inse att det finns delmål på vägen – som är minst lika viktiga!

En otränad person som aldrig satt sin fot på gymmet kommer inte kunna lyfta 100 kg i bänkpress första passet. Och hade PT:n sagt att denne skulle börja försöka att lyfta 100 kg och se om denne lyckades inom 3 månader hade PT:n varit en idiot. Självklart måste man börja på 5kg för att nästa pass kanske gå upp till 6kg och sen 7kg osv. osv.

Exakt SÅ funkar det med alla mål här i livet, one step at a time! Och för varje steg du tar är det viktigt att du ger dig själv en belöning. För om du inte ser de små stegen du tar hur ska du då motivera dig till att orka gå vidare?

Något som jag blivit mycket bättre på den senaste tiden. Min belöning för varje steg jag tar är att unna mig något riktigt gott restaurangbesök eller fint i klädväg. För kom ihåg, lycka är inte att nå ett mål – lyckan är att vandra vägen mot ditt mål!

(Foto: sxc.hu)

Tyvärr tror jag att många är livrädda för att just det här ska hända när de går på blinddejt. Men, det kan ju inte bli värre än såhär, inte sant? Och den här tjejen verkade ju ta allt väldigt lättsamt, med en enkel kommentar som:

– Det är nog bäst att du går nu tyvärr!

Man får faktiskt säga så till sin dejt, det är inte elakt. Så länge du har en trevlig ton så går allt bra

Är det inte lite så, att vi inbillar oss att alla andra lever i perfekta relationer, har de perfekta jobben och är sådär underbart lyckliga som bara jag själv kan drömma om. Men börjar du fråga runt så inser du snart att det sällan är så som du förställt dig. Ingen lever ett perfekt liv. Och de som gör, de ljuger!

Det kanske lät hårt, det där sista om att de som alltid säger att allt är så ”jädrans perfekt” ljuger. Men det är min uppfattning, jag tror inte att någon kan tycka att allt är helt perfekt jämt, då ljuger de för sig själva. Alltid finns det nån öm punkt i livet som man önskar att man kunde ändra på.

Därför är jag sjukligt misstänksam när jag träffar folk som bara, bara, bara är glada jämt och ständigt. Och som ler oavbrutet och aldrig visar minsta aggression eller sårbarhet. Då tänker jag genast ”hmm, hur glad är den här personen egentligen?”. Det är sunt att ha kurvor i sitt hmör, och likaså i sin relation.

Ena dagen är jag och D hur puttenuttiga som helst mot varandra för att nästa dag hamna i irriterande diskussioner om saker vi ältat oss gula och blå på förr. Vi älskar varandra lika mycket båda dagarna, men vår relation är inte perfekt. För det finns inga sådana relationer!

Och är det inte lite det som är charmen med det hela?

Ja, att det går upp och ner, men att kärleken ändå består, om den är äkta vill säga?

Så nästa gång du mejlar mig eller springer in i mig behöver du inte ställa frågan ”visst är din relation perfekt?” för nu har du svaret. Det är den inte, aldrig, och kommer aldrig att bli! Och det är just det som gör den värd att stanna kvar i.

Kan du gissa vilka som är mina favoriter? Inte så svårt va…