Jag minns när jag träffade en gammal kollega för första gången. Hon var ny på jobbet och fick en rundvandring i kontorslandskapet samtidigt som chefen presenterade henne för sina nya kollegor. När vi tog i hand och våra blickar möttes gav hon ett svalt och reserverat intryck, nästintill drygt, eftersom hon varken log eller gav mig en varm blick och dessutom höll näsan lite lite högre upp i vädret än oss andra. Jag tänkte direkt ”den där tjejen verkar inte vara särskilt trevlig”, sekunden senare tänkte jag dock ”hon är säkert bara osäker såhär första dagen, jag ska ge henne en chans”. Hade jag inte tänkt den andra tanken hade jag och hon inte varit vänner i dag.
Forskning visar att vi skapa oss ett första intryck av nya människor väldigt snabbt. Vissa studier menar några få sekunder, andra att det sker inom loppet av mindre än 1 sekund. Ett första intryck är inte allt, och sällan bestående, men det kan vara avgörande för hur starten på vår relation till den andra personen kommer att se ut.
När vi gör vår första bedömning av andra människor har det visat sig att det framför allt är deras ansiktsstruktur och mimik vi går efter. Det första vi vill ta reda på är om människan vi har framför oss är ett hot eller inte. Och utefter det bestämmer vi oss instinktivt för hur vi bör förhålla oss till den personen.
Ett ansikte som är svårt att läsa eller inte känns varmt och välkomnande utan tvärtom kyligt och reserverat, eller rent av irriterat, kommer sannolikt att göra oss otrygga.
Blir vi otrygga och får en känsla av osäkerhet i andra människors sällskap finns det en risk att vi inte gillar dem lika mycket. Och fattar vi inte tycke för någon vid ett första intryck är nästa risk att vi inte blir lika benägna att lära känna denna personen. Detta i sin tur kan medföra att vi inte ger personen en chans att visa vem hen är utan endast dömer hen baserat på det första intrycket vi fick. Låter det som en bra start på en ny och nära relation? Knappast va.
Ju lättare andra är att läsa, och desto vänligare första intryck de gör, desto tryggare tenderar vi att bli i deras sällskap.
Hur du signalerar vem du är, och huruvida du är varm och vänlig eller kylig och ett eventuellt hot kan alltså vara avgörande vi mötet med nya människor. Att le, visa genuin nyfikenhet och möta andras blick, ett fåtal sekunder, är alltså en bra början. Men ibland kanske vi tänker att vi är varma, fast det är tvärtom…
… När vi blir osäkra, nervösa, förvirrade eller känner oss trängda finns det en risk att vi sluter oss, och leendet uteblir, vi får ett så kallat ”stone face”. Detta är svåravläst och signalerar inte värme. Viker vi dessutom undan med blicken, stirrar djupt in i den andras ögon eller låter bli att ta av oss solglasögonen är vi lika illa ute. Lägg till ett återhållsamt kroppsspråk, arma i kors eller ett kaxigt tonfall vid hälsningen, och det första intrycket kan snabbt signalera hot.
Hur vi ser ut när vi hälsar på andra är alltså något vi bör ha i åtanke. Har du någon gång tänkt på hur din mimik ser ut och vad ditt ansikte signalerar vid mötet med nya människor?
Det är en intressant fråga att ställa sig tycker jag. För att du ska få en bättre chans att bli uppraggad av en potentiell dejt, tilltalad av en potentiell ny vän och insläppt av en ny kollega är det alltså bra om du inte signalerar att du är otrygg eller hotfull utan visar ditt leende som en varm och öppen gest, som bevis för att du inte har din gard uppe.
Gällande min gamla kollega kan jag berätta att hon är en fantastiskt person. Jag gav henne en chans, till skillnad från många andra. Och det visade sig att den svala attityden de första dagarna endast var ett försvar för att skydda sitt osäkra inre jag.