I förrgår skrev jag ett inlägg om alfahanen alldeles för många kvinnor vill ha och hur svårt det måste vara att vara man i dag. Men jag ska säga dig, det är inte lätt att vara kvinna heller. Männens ”önskelista” är minst lika galen den.

Egentligen passar inte titeln ”alfahona” och det är inte den jag heller brukar använda mig av, jag gör det just i dag enbart för att vara pedagogisk så du kan koppla samman detta inlägg med det om alfahanen. För det är inte riktigt en alfahona (den största, starkaste och mest dominanta i gruppen) som männen vill ha utan det här:

En kvinna som är mån om sitt utseende och gillar att få vara kvinna. En kvinna som tränar och tar hand om sin kropp, som gillar att klä upp sig men lika gärna ner sig, och som gillar att ta fram sin sensuella sida, men enbart för hans ögon att beskåda. Men hon får inte shoppa bort tusentals kronor, inte göra iordning sig i mer än 15 min och inte oroa sig för att naglarna ska gå av.

Männen vill ha en kvinna som gillar att äta. Som inte petar med gaffeln i en dressinglös sallad, som kan laga gourmétmiddagar och vältra sig i sötsaker. Men hon får inte lägga på sig på grund av sina laster.

Kvinnan ska veta vad hon vill här i livet, ha utstakade mål och visioner men aldrig få för sig att dominera. Hon ska ha egna intressen, många egna vänner och happenings att tillträda. Men han ska helst alltid vara hennes +1. Hon ska vara självständig när han vill kunna andas, och beroende när han kallar.

När han reser bort ska hon sakna honom varje evig sekund och helst sitta hemma och ha tråkigt. Allt annat är ett tecken på att hon klarar sig utan honom.

Hon ska helst vilja ha sex varje dag och gilla att experimentera, men aldrig någonsin tänka tanken på att göra det med andra än honom själv. Hon ska vara en fri, ung själ som sprider extrem energi – men absolut inte alltför utåtriktad. Hon ska alltid återvända till hemmet när hon behöver bekräftelse. Helst ska fantasier inte ens existera.

Hon ska vara smart, gärna välutbildad och ha ett bra jobb – men gud nåde henne om hon tjänar mer än mannen!

Hon ska vara en gänget med grabbarna, kunna halsa en öl och kolla på sport men absolut inte rapa, fisa eller skrika när det blir mål. Hon får ju inte tappa sin femininitet. Hon ska haka på när han ber henne om det, men aldrig bjuda in sig själv. Och hans grabbar är hans grabbar, aldrig nåt annat.

Hon ska vara insatt i teknikens och motorernas värld och förstå sig på ”självklara” ord, men inte tro att hon kan mer än honom. En blåst mening här och där förgyller hans självförtroende snarare än ökar hans förakt.

Hon ska be honom om hjälp med svåra saker och se på honom som en hjälte, men inte trakassera honom för småsaker i onödan.

Hon ska aldrig nånsin älta saker som har varit.

Hon ska vilja ha många barn och vara en omhändertagen person, men inte sätta nån annan i främsta rum förutom mannen själv. Hon ska vara ”mammalik” och ta ansvar för tråkiga saker han avskyr men aldrig bli tjatig, gnällig eller be honom om samma sak mer än en gång.

Och sist men inte mist ska hon ha ett lugnt och sansat tonfall i alla lägen, aldrig skrika och bråka, bli eldigt upprörd eller agera dramaqueen. Men om hon aldrig blir svartsjuk är det nåt fel på henne!

Frågan är, hur ska kvinnorna orka?

Hur ska vi veta var gränsen, den där extremt hårfina gränsen, går? Och framför allt, vad händer när vi vänder ut och in på oss själva i kampen om att bli den kvinna männen så gärna vill erövra? Vill männen ens ha henne när allt kommer till kritan?

Här kan du läsa om andra sidan av myntet, kvinnornas jakt på alfahanen.

För dig som nu blev upprörd vill jag säga, livet är fullt av generaliseringar, låt oss åtminstone få yttra en och annan och bjuda en stor mängd människor på ett gott skratt… 🙂