Jag träffade en gammal kollega och vän häromdagen och vi började självklart diskuterade hans struliga dejtingrelation. Och hans berättelse gjorde att jag fick lite ont i magen eftersom den påminde om så många av mina tidigare.

Faktum är att jag är ingen bra ”bara-lyssna”-vän som stryker medhårs och säger det folk vill höra. Jag säger den sanning jag tror på – om folk frågar – vilket så klart ibland blir lite chockartat för den som lyssnar. Och så även denna gång.

Det lät såhär:

Han: – Ena stunden känns det som att det är ”vi” och allt är jättebra och i nästa stund så beter hon sig jätteskumt och drar sig undan. Jag går omkring och mår dåligt och ”väntar in” att hon äntligen ska bli redo!

Jag: – Är det värt att vänta in henne?

– Hur menar du?

– Ja, asså kan du acceptera dessa moments när hon drar sig undan, tycka att det är okej och er relation klarar av det – eller mår du dåligt av allt det?

– Jag mår sjukt dåligt! Alltså tänk dig hur det känns när vi haft en hel heg ihop och hon praktiskt tagit umgåtts med mig som om jag vore hennes pojkvän, och så plötsligt när hon ska lämna min lägenhet på söndagskvällen så får jag typ en snabb kram och en haövhjärtat puss och ett ”hejdå, vi hörs!” som hejdå. Då känns det INTE bra!

– Nej, det förstår jag. Har ni diskuterat detta? Med andra ord, har du tagit upp hur du ser att hon beter sig och hur du mår av det?

– Ja, det har jag och hon säger att hon inte är ”där” helt än och gillar mig men inte riktigt vet.

– Vad vill du göra åt saken?

– Jag vet inte, det enda jag vet är att jag mår så kass att jag nästan hellre är ensam, för det här påverkar mig negativt på alla plan i livet just nu.

– Exakt! Det där är vanligt, och gör jäkligt ont. Du har ju 3 val som jag ser det:

1) Du biter ihop och väntar och ser om/när hon blir redo tills hon säger ”nu är vi ihop!” eller ”jag vill inte längre!”

2) Du sätter en gräns på en tid som känns okej för dig, säg 3 månader, om hon inte vill förrän då så orkar du inte utan slutar ge det en chans och avbryter det.

Eller…

3) Du avslutar det direkt, eftersom du inte orkar må såhär.

Bara du kan göra det val som känns rätt för dig – och i vilket fall måste du ta upp en diskussion IGEN om hur du ser på er, hennes beteende och hur du påverkas av det.

– Mmmm, du har rätt. Jag ska tänka på saken, jag tror nr 2 känns bäst. Men, får jag fråga en sak, efter allt jag berättat om oss, vad säger din magkänsla dig?

– Vill du höra sanningen?

– Ja…

– Jag tror inte hon är tillräckligt kär i dig, och därför velar. Efter så lång tid som ni hängt så vet man, och vet man inte så handlar det oftast om djupare anknytningsproblem (vilket det inte riktigt låter som att hon har med tanke på allt du sagt om henne, hennes tidigare ex etc, men om hon har det behöver hon mycket tid och gärna professionell hjälp på vägen) eller brist på äkta känslor. Det är i alla fall min erfarenhet.

– Fan, jag visste att du skulle säga det, jag tror det mest handlar om bristen på känslor i det här fallet. Suck.. Men jag behövde kanske bara höra det rakt ut, jag tror inte heller jag är den rätta för henne, jag kanske är hennes plan B typ..

Han valde nr 2 – vi får se hur det går för honom, jag håller mina tummar.

(Foto: sxc.hu och Johan Wedenström)

[adsenseyu1]