När vi blir dumpade av den vi dejtar är vi oftast, inte alltid, men oftast väldigt självcentrerade. Det vill säga, vi tror att ALLT kring uppbrottet kretsade kring oss och våra fel och brister.
Vad vi sa som vi inte borde ha sagt.
Hur mycket eller lite vi ansträngt oss i dejtingrelationen.
Om vi visade för mycket eller för lite intresse för dejten.
Hur vi betedde oss med hans/hennes vänner.
Alla små misstag vi borde insett innan att de var fel.
And so on so on…
Men jag ska berätta en liten hemlighet för dig, kom närmre så ska jag viska den i ditt öra… kom då så ska du få höra…
… det handlar inte bara om DIG!
Det kan handla om tusen andra grejer till varför han/hon valde att inte gå in i en seriösare relation med dig, utan i stället lämnade redan här. Här är några exempel:
* Personen kanske innerst inne inte hade kommit över sitt ex (vilket är väääldigt vanligt), dvs. du kanske var ett omedvetet re-bound.
* Personen kanske dejtar två samtidigt och du var hans/hennes plan B redan från början, och nu ville plan A plötsligt ha en seriösare relation. Så plan A fick det bli, för hur bra du än må ha varit låg hans/hennes hjärta i plan A’s händer.
* Personen kanske är livrädd för en seriös relation och du är nummer 100 som han/hon drar sig undan för när det börjar hetta till. Han/hon kanske har ett relationsmönster som baseras på en undvikande anknytning, läs mer om det här!
* Personen kanske känner att han/hon innerst inne inte är redo för nåt seriöst utan hellre vill lägga allt fokus på skola/jobb/hobbyn eller nåt annat och vara singel ett tag till. Att ni träffades kanske bara var en trevlig slump som han/hon hade svårt att låta bli att nosa på ett tag…
* Personen kanske plötsligt råkar ut för nåt trauma eller annan dramatisk händelse i livet som han/hon helst vill hålla för sig själv, men inte orkar gå vidare med er dejtingrelation just nu pga. det. (Det krävs en väldigt stark person för att öppna sig om sådana saker till andra lite nyare bekantskaper).
* Personen kanske bara inte kände att det klickade, och inget du gjorde eller sa var fel, det fanns bara ingen ”kemi”. (En sån person hade du väl ändå inte velat stanna hos, som var ihop med dig enbart pga. säg trygghet?)
* Personen tyckte att tajmingen var helt fel!
Så… tänk på det nästa gång du gräver ner dig och anklagar dig själv för att ha ”ställt till det” så att det aldrig blev nåt seriöst med just Honom/Henne. It’s not all about you honey, du är bra och det finns nån annan där ute som kommer att tycka att både tajmingen, kemin och Du stämmer för honom/henne.
1 comment. Leave new
Hej.
Trots alla dessa bra argument om hur det kan ha varit, vilket stämmer mycket bra – så har jag ett motargument för det.
Men om en person verkligen gillar och har känslor för den ena så ska väl inte skola/jobb och annat stå i vägen för det? Utan kämpa med det man har i sitt liv tillsammans med personen man dejtar?