På tisdag den 8 mars är det den Internationella kvinnodagen, vilket fick mig att fundera på vanliga kvinnoproblem i relationer. Att kvinnor bränner ut sig i betydligt större utsträckning än män är allmän kännedom i dag – och klyftan minskar inte, snarare tvärtom.
Med tanke på kvinnodagen och kvinnoproblem började jag funderade på denna fråga: Varför bränner då kvinnor ut sig lättare än män?
Undersökningar visar att den socioekonomiska statusen har mycket liten påverkan, i stället är det främst två orsaker som spelar in: det biologiska perspektivet och våra olika könsroller som samhället tilldelat oss.
Men det finns ett stort problem när det kommer till utbrändhet (oavsett om du är man eller kvinna som bränner ut dig – för självklart bränner män också ut sig!) och det är att det råder en allmän tro om att utbränd blir man bara om man ”jobbar ihjäl sig”. Enligt mig är det långt ifrån den enda förklaringen.
På min mottagning har jag sett en trend bland kvinnor som sökt min hjälp, de har drabbats av något som jag valt att kalla för
social utbrändhet
Detta är inte en egen diagnos, utan fler av dem blir sjukskrivna för utmattningssyndrom. Men det handlar inte om att samtliga av dem har jobbat ihjäl sig, snarare handlar det om att de har svårt att balansera sitt sociala liv och sina relationer. Därav min term, social utbrändhet.
Detta är ett tillstånd många lider av men som få lyckas identifiera på egen hand då deras livsstil och vardag är något ”normalt” i deras ögon. Först när de får psykiska och fysiska symptom börjar de förstå att något är fel. Tro mig, jag har varit där själv! Det är svårt att se sitt eget liv utifrån, särskilt om du umgås med många som lever samma typ av liv som du själv och saknar en ”sund referensram”.
Socialt utbränd blir du när ditt eget förhållningssätt till andra leder till känslomässig dränering och utmattning. Du vill både vara dig själv och dina egna höga krav till lags liksom vara andra till lags.
Känner du igen dig i några av punkterna nedan – och ser dessa saker som ett problem du mår dåligt av i din vardag – kanske även du ligger i riskzonen för att vara socialt utbränd?
- Du har svårt att säga nej till saker du egentligen inte vill göra. Och när du verkligen inte vill drar du hellre en vit lögn eller drar ut på svaret i hopp om att frågan ska 2″rinna ut i sanden”.
- Du tackar ja till saker på grund av något som kallas för FOMO, fear of missing out, för tänk om du går miste om årets chans (gällande jobb/kärlek kanske?) genom att inte gå på det där eventet
- Du vet inte vad en sund gräns är, hur du gör när du sätter gränser och när det är dags att gränssätta. Gentemot såväl dig själv i dina egna höga krav och i relationer med andra.
- Du blir självuppoffrande och överanpassningsbar – och bryr dig mer om andras känslor och behov än dina egna. Vilket gör att du tappar bort dig själv, vad du vill och mår bra av.
- Du har svårt att kommunicera ut hur du känner och vad du behöver.
- Du är konflikträdd och livrädd för att både göra ”fel” och såra andra.
- Du går ständigt runt med dåligt samvete – eller gör tvärtom allt som står i din makt för att slippa känna skuld och skam.
- Du är en typisk projektledare, som styr upp det mesta åt de flesta, både i såväl jobb som hem och i vänkretsen. Kanske lever du också lite efter devisen ”gör jag det själv blir det i alla fall bra gjort och jag slipper besvikelser”.
- Du är perfektionistisk och den idealiska värdinnan som planerar sociala events med överdrivenhet snarare än enkelhet och spontanitet.
- Du gör allt för att hänga med i sociala medier och världen och vill känna att du ”hänger med i vad som händer” helst i så många forum som möjligt.
Så vad är då lösningen? Att börja mentalisera!
När du mentaliserar ser du dig själv utifrån (varför beter jag mig såhär? och hur uppfattar andra mig?) och andra inifrån (varför beter sig han/hon såhär?). Socialt utbrända personer fastnar i att hela tiden utgå från andras perspektiv och oroar sig för hur andra mår och hur andra uppfattar en, och glömmer bort sitt eget inre perspektiv. Det är inte mentalisering. (Vill du läsa mer om mentalisering kan du spana in min bok här)
Detta bör du öva på som socialt utbränd – i 5 steg
1. Träna på att alltid utgå från dig själv
Innan du kastar dig in i andras känslor och behov, och anpassar dig efter dessa, träna på att börja med att ställa dig denna fråga: Vad tänker, känner och behöver jag just nu? Följ sedan upp med dessa frågor:
För vems skull tackar jag ja/nej i denna situation? Vad är jag rädd för ska hända om jag inte följer min egen vilja? Vad är det värsta som kan hända om den rädslan blir befogad?
2. Kommunicera ut dina egna tankar, känslor och behov
Eftersom du är ovan på att uttrycka vad du tänker och framför allt känner och har behov av har du kanske blivit expert på att dra vita lögner? Gör inte det – – och slipp dåligt samvete.
Var ärlig när du vill tacka nej. Säg till exempel: ”Jag hade gärna kommit på din middag i helgen men jag mår inte alls bra och känner att jag verkligen behöver vila, så tyvärr måste jag tacka nej”. Eller var uppriktig och stå på dig gentemot chefen, och säg: ”Jag tar gärna på mig den där extrauppgiften, men… då måste jag samtidigt bli av med någonting annat som ligger på mitt bord, annars blir stressen för hög och jag kommer inte att må bra”.
3. Ta den enkla vägen
Perfektionism och höga krav i relationer gör att du alltid förstorar saker. Ska du bjuda på middag blir det 3 rätters och ett välstädat hem och färdigdukat bord. Men detta gör dig helt utpumpad! Öva i stället på att förenkla saker och undvik den eviga jakten på ”det perfekta”. Bjud på take-away och skit i att dammsuga innan nästa gång du har vänner över på middag till exempel!
4. Säg upp dig som projektledare
Steg ett: sluta initiera nya saker ständigt. Du kommer märka ganska snart att du själv driver ditt sociala övermäktiga liv genom att tacka nej till inbjudningar men samtidigt säga ”men kanske nästa vecka?”, ”vi måste ses snart!” fast du varken har tid, ork eller lust eller ”vi borde ha ett jobbmingel…” varpå den uppgiften plötsligt landar i ditt knä. Berätta även för vänner, kollegor och partners att du inte längre orkar planera och styra upp utan behöver avlastning – och håll fingrarna i styr och låt andra ta kontroll och intiativ i stället! Ja, risken blir att det inte blir ”lika bra” som om du själv skulle hållit i taktpinnen, jag vet, men du behöver öva på att andra också kan projektleda – och att det inte är hela världen om det inte blir riktigt som du hade tänkt dig.
5. Ta en paus från nätet
Nej, jag menar inte att du ska stänga ner alla dina sociala medier, men kanske att du bör se över hur ofta du använder dig av dem och hur du framställer dig själv samt jämför dig med andra via dem. Att dessutom ständigt följa all nyhetsuppdateringar och tvinga dig själv att vara påläst är ett orimligt högt krav. Hjärnan behöver en paus från det ständiga informationsflödet du dagligen utsätter den för. Bestäm dig för att a) ha mobilfria zoner – du får t.e.x inte surfa i soffan/sängen bara vid köksbordet eller b) tidsbegränsa ditt användande till ex. 30 min/dag, 10 min morgon, 10 min lunch, 10 min kväll – inte mer!
(Foto: Anders Andarve)