Hur ofta tänker du på din existens? På vad livet egentligen går ut på? Vad som är meningsfullt i ditt liv? Och om det är något som just nu skaver i din tillvaro?
Jag gör det ofta. Och mitt intresse för existentiella frågor har inget med mitt yrke att göra – förutom att det möjligtvis ökat med åren. Jag har alltid varit intresserad av det existensiella.
Något jag funderar mycket på just nu är tiden och dess betydelse för mitt liv. Men även, i kombination med den, vilka ständiga förändringar jag vill göra för att leva ett liv som ligger närmre det jag vill leva. Om jag nu kan komma fram till någon slutsats om vad ett meningsfullt liv är. Vilket jag egentligen sällan gör. För vem kan svara på en sådan stor fråga?
Jag brukar hellre utgå från nuet. Vad som är meningsfullt i livet för mig just nu. Eller vad som saknas.
Och just nu känns det som att jag saknar tid. Därför jagar jag tiden. Det är som om tiden vore en hare som jag tävlade mot på en kapplöpningsbana. Haren springer och jag efter den. Men den är alltid snabbare än mig. Det spelar ingen roll hur fort jag springer, om jag ligger steget före i starten eller tar en smart genväg. Den. Vinner. Alltid.
Och varje gång blir jag lika sur. Så varför fortsätter jag jaga haren? Det är ju lönlöst.
Min stora fråga till mig själv blir i stället: Hur ska jag förhålla mig till haren som alltid tycks vinna alla lopp?
Hur ska jag se på tiden för att göra livet meningsfullt? Vad betyder tiden för mig? Och hur stor del av min tid ser jag som frihet kontra ”måsten”? Vad är en bra balans för att nå optimal livskvalitet år 2015 för just mig?
Det är stora frågor som snurrar i min hjärna. De triggar mitt intresse och gör mig både nyfiken och sätter igång mitt analytiska tänkande.
Men låt oss byta perspektiv för ett slag, vad är existens för DIG? Hur ser dina existensiella frågor till dig själv ut just i dag?
Jag förundras av människor som känner att något skaver i livet, men som anser att de aldrig hinner eller orkar stanna upp och fråga sig själva: Vad är det som skaver och hur kan jag göra så att det känns bekvämare?
Låt mig dra en liknelse och bli lite filosofisk här för en sekund.
Tänk dig att du är en av dem som har något som skaver i livet, och ditt liv är den här tavlan här ovan.
Tavlan är färggrann och fin, och du gillar de ljusa färgerna… men så plötsligt börjar du störa dig på den där röda pricken uppe i mitten. Det är den som skaver i tavlan. I början la du inte märke till den men ju mer du tittar desto mer stör du dig. Den där jävla pricken alltså….
… Så börjar ditt öga omedvetet söka efter fler röda prickar, och vips så lägger du märke till den i högerkant…och sen även den i botten. Plötsligt är den där fina livstavlan full av röda prickar som skaver. Vad gör du åt det? Ingenting. Du bara går omkring och stör dig på de där röda prickarna som i ditt inre växer och växer för varje gång du tittar på tavlan.
Frågan är vad som vore bättre att göra åt det? Kanske kan du i stället stanna upp, ta dig en existensiell paus och fråga dig själv: Vad består de röda prickarna av? Vad VILL jag göra åt dem? Och vad KAN jag göra åt dem?
Är det en förändring som ska till, typ att prickarna måste raderas och målas över? Eller måste jag börja titta på tavlan på ett annat sätt, kanske från en ny vinkel? Eller kan jag komma till en acceptans om att de där röda prickarna visserligen skaver men trots allt ändå tillför något i livstavlan?
Det är många stora frågor du kan ställa dig. Oavsett vad det handlar om, vilken situation eller relation de där röda prickarna symboliserar för just dig när du läser detta så tror jag på att en existensell paus kan hjälpa dig med det som skaver.
Varför leva ett liv fullt av skavsår när du kan bädda för en mjukare tillvaro?
Och när det kommer till mig själv tror jag att jag måste bli vän med den där haren. Ta den i famnen, ge den lite kärlek och fråga om vi inte ska sluta fred och bara bli vänner. Livet vore ju så mycket roligare då, inte sant?
(Tavlan är från Lantliv och konstnären Lisa Burenius, bild på hare hämtad här, bild på klocka här)