Kanske är snarare ett lika med JA, än tvärtom ett NEJ, som du egentligen vill förmedla.

Men jag vet hur svårt det är att säga nej. Särskilt om det kanske är ett roligt förslag du får, fast du vet att du varken har tid eller ork. Eller om det är någon du inte vill göra besviken som frågar.

Jag har själv lidit av ”ja-syndromet” som jag brukar kalla det. Jag kunde nästan aldrig säga nej, bara till de som stod mig allra närmst. Och då slog det i stället över. Ju mer ”ja” jag sa till alla andra desto fler ”nej” fick de som stod mig nära. Överkompensation i sin renodlaste form.

När jag jobbar med klienter som har svårt att säga nej brukar jag inte bara träna dem i att säga ”ja” i stället. Tänk så lätt det hade gått, om jag ska ”Nä du, du får helt enkelt börja säga nej i stället för ja, punkt slut, så var det problemet löst”. Det funkar ju inte så med förändringar.

Nej:et får vara målet. Men på vägen måste vi jobba med delmål. Ett första sätt att träna de som lider av ”ja-syndromet” är att dels diskutera innan med dem om det finns mönster i tillfällen då de ofta säger ja i stället för nej. Kanske extra ofta med särskilda personer eller i specifika situationer. Då kan vi förbereda oss lite extra inför just de sammanhangen när de väl dyker upp.

En annan sak är att träna dem i att inte svara någonting alls till att börja med. Ett kanske är ju egentligen en form av ”låt mig få tänka på saken”-svar. Fast det inte är så vi uttrycker oss. Men det är exakt det de ska börja göra.

Det är inpräntat i våra huvuden att så fort någon ställer en fråga till oss kräver de också att få ett svar omgående. Så vi pressar fram ett snabbt svar, som så ofta blir helt fel.

Men det finns ingen sådan regel, att man måste svara så fort man får en fråga. Det går lika bra att säga något i stil med nedanstående förslag:

”Jag vet inte, låt mig få återkomma till dig?”

”Tack för att du frågade, jag ska tänka lite på saken!”

”Jag måste bara kolla upp några saker först, när behöver du ha svar senast?”

Känner du igen dig i det här inlägget? Då kanske du också lider av ”ja-syndromet”? Då kan det vara värt för dig att testa att sluta säga ja, och inte heller kanske, utan i stället be om lite betänktetid nästa gång du får en fråga du inte riktigt vet hur du ska bemöta.