Snackade med en tjejkompis häromdagen som hade börjat dejta en kille hon tyckte bra om. Från ingenstans hade han sedan slängt ur sig att ”bara så du vet så dejtar jag andra också”. Hon undrade nu hur hon skulle tolka detta?

Hon: – Jag visste inte vad jag skulle svara.

Jag: – Nej, det förstår jag. Men min analys av det är att han på ett lite disträ vis försökte säga att du inte är den rätta.

Hon: – Tror du det?

Jag: – Ja, tyvärr tror jag faktiskt det. För det han antagligen menar är att du inte är unik i hans dejtingliv – det finns andra. Och hade han haft förhoppningar om att du var hans kommande flickvän skulle han aldrig haspla ur sig en sådan sak.

Hon: – Nej, du har rätt! Men ska jag fortsätta träffa honom då?

Jag: – Om det är okej för dig att han träffar andra så fine, om du får ångest och mår dåligt över det och börjar bli kär, nej! Du ska alltid sätta dig själv i första rum, bättre att vara ensam och må bra än att dejta någon och må dåligt.

Hon: – Mmmm…shit, det här måste jag tänka igenom ordentligt!

Åter igen, det är okej att dejta fler samtidigt. Det gör vi alla ever now and then. Men oftast håller du ju det för dig själv, och om du yttrar dig om det till en av dina dejter tror jag personligen inte att du är särskilt sugen på något seriöst med just den personen, eller vad tror du?

Jag har själv dejtat en kille förut, som sa att han hade en annan tjej han gillade som han träffade samtidigt. Jag godtog det och tänkte 'det gör mig inget, jag vill bara ha sex och hänga lite för enkelhetens skull'.

Men så blev jag förälskad efter ett tag och kände att det här funkar ju inte – jag vill vara nr 1, inte en av två möjliga!

Så jag drog mig ur det och mådde mycket bättre! Jag vill ha någon som bara vill ha mig, inte mig och tre till. Det var något bra jag lärde mig den gången i alla fall.