Det känns som att våra relationer blir mer och mer kravfyllda. Om det är ett faktum kan så klart ingen svara på, men det är i alla fall min upplevelse av det hela. För många av oss är rätt bra på att ställa krav, rätt höga dessutom, på andra… frågan är bara – är det så smart att ställa krav som vi själva inte kan leva upp till?
Jag hör det i mitt jobb, bland min umgängeskrets och i såväl sociala som vanliga medier. Vi siktar högt. Och inte bara när det kommer till vårt eget liv och egna prestationer utan även vad vi förväntar oss av andra. Bra är inte bra nog, bättre och bäst är det vi vill ha.
Men hur väl är vi medvetna om alla krav vi ställer på vår omgivning? Och hur står det till med självinsikten på vägen dit?
Kan vi ställa krav som singel att partnern vi söker efter ska vara topptränad om vi själva knappt sätter en fot i motionsspåret? Kan vi ställa krav på vår sambo att denne ska städa kliniskt när vi själva glömmer disk och smutstvätt i hemmets vrår? Och kan vi ställa krav på våra närmsta vänner att de faktiskt ’borde förstå utan att vi säger något’ eftersom de känt oss så länge, även om vi faktiskt inte alltid kan förstå dem alla gånger?
Jag personligen anser inte det.
Jag tror vi skulle må bra av att dels rannsaka oss själva och dels rannsaka vårt eget kravställande gentemot andra. För många gånger skapar krav och förväntningar snarare osunda relationer än sunda.
Med det sagt betyder det inte att vi aldrig ska ställa krav. De behövs de också. Men inom rimliga gränser. Och vissa av oss är rent ut sagt urkassa på det och trampar såväl på oss själva som låter andra trampa på oss. Den kategorin av människor borde lära sig ATT ställa krav, i stället för att sänka dem.
Men så finns det alla de andra, som detta inlägg handlar om, vars krav blir som en snara runt sin egen hals. OCh dumt nog inser de inte att de själva är ansvariga för att luften plötsligt tagit slut och ingen kan hjälpa dem loss…
2 comments. Leave new
Nej vi kan inte ställa krav på andra som vi inte själva kan leva upp till.
Läser i bland på dejtingforum att tjejer i mitt fall då önskar en man med akademisk utbildning. Du ska vara si och så. Träna och vara händig.mm
Själva så har de knappt gått ur grundskolan eller satt sin fot på gymmet.
Visst kan vi ha önskningar men vi måste ändå hållas oss inom vissa ramar och värderingar. En balans. Att det finns en röd tråd som linkar de båda samman.
Sedan är det bra med vissa olikheter men själva grunden tror jag måste vara lite lika. Att vi talar samma språk och har lite av samma värderingar. Mål i livet.
Om det skiljer sig för mycket så tror jag att paret växer i från varann.
Det är mycket därför det är så svårt att få kontakt med folk som kan stanna upp lite och ge varann lite tid. Lära känna varann från grunden lite. Den person man inte trodde på kan faktiskt vara den rätta om man gav han/hon tid att få visa sina egenskaper. Mycket handlar om hur ni behandlar varann och vad ni gör av det. Inte vilka meriter eller cv man kommer med. Eller viken bild du har. Kärlek handlar om annat. Om respekt och vänlighet. Ödmjukhet. Tillit. Trohet. Ärlighet och att man har skoj tillsammans. Kan visa känslor och närhet. Kunna förlåta och gråta. Kommunicera och lyssna. Kan du inte detta så spelar det ingen roll vilka krav man kommer dragandes med på en dejtingsida. Många jagar drömmar och illusioner som ej går att nå. Där någon verklighetsuppfattning inte existerar. Då tror jag att media och olika tidningar. Forum lägger upp en bild som är felaktig. Där många människor blir vilsna i sitt sökande. Sedan har många dåliga erfarenheter av livet och av förhållanden. Så självklart söker vissa då något bättre men vi måste ändå hålla oss på mattan lite och rannsaka oss själva innan vi börjar söka.
Fråga oss vad vi vill och söker ? Är jag mogen för en relation ? Har jag tid för en partner och hur ser mitt liv ut. Inte bara slänga upp en profil efter att vi varit singel en mån. Eller för att någon har rekommenderat ett forum och börja profilen med att jag tror egentligen inte på detta. Och sedan inleds kraven på den man söker. Och sedan nämna att man är glad och positiv om sig själv. Håller inte.Johan
Är fullständigt övertygad att du har rätt i det du skriver. Nu räcker det inte att man gillar personen som den är utan nu skall den vara topptränad, miljonär, passa in i sin vänkrets och absolut inte ha några som helst fobier, rädslor eller andra handikapp. I min värld så finns det ingen sm är felfri eller perfekt och då måste man ju sänka kraven så enkelt är det.