Det är inte alla som har det behovet. Men jag har det. Särskilt när jag är inne i ett stadie i livet där jag dels lär mig mycket och dels förändras och utvecklas själv. Både med min omfattande klientverksamhet, medieuppdrag och KBT-utbildning får jag konstans nya intryck varje dag. Och jag älskar det!

Men… för att intrycken inte bara ska komma och gå måste jag få tid till att ta vara på dem. Låta hjärnan bearbeta allt nytt och låta känslorna komma. Det här får jag inte uttryck för tillsammans med andra, eller när jag konstant sysselsätter mig med saker. Bara när jag är själv.

Det tog mig väldigt lång tid att komma fram till det här. Flera år. Eller egentligen, kanske hela mitt liv.

Det kanske låter konstigt, hur kan det ta lång tid att förstå en sådan simpel sak kan man ju tycka? Men det bara gör det ibland. Pusselbitarna faller inte på plats automatiskt alla gånger, hur gärna vi än skulle vilja. Ibland tar det veckor, månader, år… och ibland, som nu, kanske ett helt liv.

Så det här har jag insett nu:

Nu gäller det bara att prioritera så att jag får den ensamhet och tystnad jag har behov av… Lättare sagt än gjort i ett samhälle som detta dock!