Som vanligt lyfter jag låtar som berör ända in i själen på mig. Det är sällan nya låtar – men desto starkare dock! En låt ska ge dig ett så direkt budskap att du får rysningar i hela kroppen. Antingen för att du befinner dig i texten här och nu i ditt eget liv – eller för att den ger dig minnen från en tid som den påminner om!
I vilket fall tycker jag att Snälla bli min med Veronica Maggio är en av hennes absolut bästa:
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Hur enkelt är det att förklara ett misstag egentligen? Kanske ett misstag som inte ens du själv gjorde – utan nån annan gjorde ÅT dig MED dig? Och ni blev påkomna! Var går gränsen för när otrohet är mer okej att förlåta än annars? Eller är det aldrig okej att förlåta nåt sånt enligt dig?
Den diskussionen tänker jag plocka upp och ge min syn på en annan dag…
Den är riktigt bra! Fin blogg du har fina du
Tack snälla rara!