I går när jag var på väg hem från jobbet började två småkillar att prata med mig. Och jag tycker de ska få föregå med gott exempel till alla er som vill lära er hur man tar kontakt på t-banan. Såhär gick det till:
17.30. Fullsatt vagn. Hur mycket folk som helst, men svenska som vi är sitter/står alla knäpptysta.
Jag är trött och hittar en sittplats ut mot gången. Bredvid mig ställer sig två småkillar, typ i 12-13års åldern. Den ena har keps på sig och har kammat fram håret på båda sidor om öronen som typ polisonger. När vi åker in i en tunnel börjar han ”kamma” dem med fingrarna och spegla sig riktigt koncentrerat.
Jag fastnar med blicken på honom, han i keps, men säger ingenting. Plötsligt börjar hans kompis prata med mig:
– HEJ!! (jättehögt, men glatt)
Jag: – Öh, hej hej! ( ler, men är sedan tyst)
10 sek senare.
Kompisen: – Du verkade lite intresserad, eftersom du tittade så mycket på oss? (nyfiken ton)
Jag: – Hahah, ja jag ÄR intresserad, av hans frisyr. Och det verkar han också vara. Men det ser bra ut, så oroa dig inte, haha. (säger jag till killen i keps)
Han i keps: – Ja, visst är det snyggt?
Jag: – Ja, supernsyggt!
Så vad menar jag att du ska lära dig av det här? Jo, att våga bara vara rakt på sak, trots en knäpptyst vagn. Om någon snygging tittar på dig/dina kläder/skor/hatt you name it säg då ”Hej”, jag ser att du tittar på min jacka, vad tycker du om den? haha”.
Jag lovar att det värsta som kan hända är att personen blir generad och kanske säger ”nej nej, jag stod och dagdrömde”, men det är väl inte så farligt? Värre än så kan det inte bli. Och det är faktiskt mest troligt att du får ett leende tillbaka och ett svar på frågan. Så då är chansen stor att du får spontanragg, som kan leda till nåt mer. Glöm då inte bort att byta nummer innan snyggingen stiger av bara!
(Foto: Josemdeela, på sxc.hu)
