Vi är lite knäppa jag och min D. Ibland är vi ett fullt fungerande och normalt par – men ibland slår det slint i våra huvuden och vi går bananas. And so we did yesterday!
Efter att ha sett på ett avsnitt av Ensam mamma söker (på mitt initiativ så klart! tur man har en kille som gillar kärleks-dokusåpor..haha) så ramlade vi in i en konversation som lät såhär:
Jag: – Du är en så himla bra kille, vet du det?
D: – Nej, haha…men tack för komplimangen.
J: – Ja, en sån där bra kille som typ… MacGyver!! Om det skulle komma en grävskopa och hälla 1 ton grus över dig så skulle du liksom some how ändå ta dig ut därifrån.
D: – Öh…okej? Är det tänkt att jag ska känna mig stolt och manlig nu då eller?
J: – Hm… ja! Vadå, MacGyver var ju min stora hjälte när jag var liten!!
D: – Hjälte? Okej… haha. Men ja, jag skulle säkert fixa mig ur grushögen, till skillnad från dig älskling. Du skulle typ stöna ”asså jag orkar iiiiinte” där på botten. Och sen ligga kvar och vänta lugnt och stilla på att nån skulle komma och rädda dig.
J :– Vaaaa vadå, så du menar att jag är en såndär… lat (!) person då alltså eller? Är det det du försöker säga?!
D: – Ja, när det kommer till grushögar tror jag att du är sjukt lat!
J: – Meeh! Tack för den…
5 min senare bestämmer vi oss för att ha en egen Idol-audition i vardagsrummet – och tävlar för full hals om titeln Mest tondöv. Vem vinner? Jo, jag. Bummer.
En enkel tisdagskväll i min relation med andra ord. Hur var din kväll? 
