Jag vet, jag bloggade inte igår. Men… jag har en godtagbar ursäkt. Jag är i Spanien med D. Och gårdagen bestod i att överleva, rätta till misstag och se till att ta sig fram. Typ.
Den här bloggen handlar väldigt sällan om mitt privatliv, om det inte innefattar relationer. Men, i dag måste jag få berätta varför gårdagen var en katastrof:
Det började med att jag blev jättesjuk i fredags, med hög feber. Jag hade inte ens packat, så det var jag tvungen att göra in på småtimmarna.
Jag hann sova cirka 3 timmar, för vid 4 skulle vi stiga upp. Sen åkte vi till Arlanda. Och där började misstagen.
1. Vi hamnade på fel terminal. Det hade varit bra om Norwegian hade kunnat skriva på sina biljetter att de flyger från terminal 2, och inte 5:an som alla andra. Men nej, uppenbarligen har de missat den lilla delen av info.
2. Flygplatspersonalen sa att vi kunde ta en buss dit. Vi letade efter busstationen i 10 min. Klockan var 5.40, bussen började gå 6. Kul! Vi väntade till 6, ingen buss kom trots att vi tryckt på knappen. Jag chansade och frågade busschauffören för buss 17, jodå han gick också till terminal 2! Tack, för att nån sagt det. Innan hade 3 bussar nr 17 passerat. Dessutom var det sisådär 2 min bussfärd till terminal två, vi kunde ha gått med andra ord.
3. På flyget hamnade vi bredvid en tant som pladdrade O A V B R U T E T innan hon däckade efter att ha druckit 4 (!) flaskor vin på 45 min.
4. Vi hade förhyrt en bil och letade i 1h efter deras car rental-desk, på alla våningsplan och i alla garage alla hänvisat oss till. Utan framgång. Det visade sig att vi var tvungna att åka buss dit (!) . And so we did.
5. Vi tänkte äta på flygplatsen men ville hämta bilen först. BIG misstake! Jag hade ätit en pannkaka och en muffins på hela dan = akut magont! (Skyll dig själv, ja!)
6. Vi fick ut vår bil som kostade dubbelt så mycket som de hade sagt innan, om vi ville ha extra allt (som man typ INTE kunde vara utan, utan var tvungen att köpa till). Vi orkade inte tjafsa utan plockade fram kortet och satte oss i bilen, med svagaste motorn ever, det tar 10 min innan den kommer upp i 90 km/h… haha bra bil!
7. Äntligen framme! Jag proppar mig full med alvedon, och inser sedan att jag tappat min kontaktlins nånstans på vägen. Utan att ha märkt det (?). Kul.
Innan vi släckte lampan sa D ”vi glömmer den här dan, okej?”. Oh yes, mer än glömmer säger jag bara, förtränger typ!
Men…fortsättningen, av våra 10 dar här, kommer att bli supermysig 
Det var bara gårdagen som var sisådär. Och därav bloggbristen.
I dag är jag på bra humör (förutom att jag fryser p.g.a febern, trots 30 graders värme). Men snart så är jag frisk. Gud vill inte straffa mig mer, I know it.
(Foto 1: Mikael Damkier, 2 sxc.hu)