Det sägs så mycket när det kommer till det ”perfekta förhållandet” och de största motpolerna i denna debatt är Olikheter dras till varandra och Lika barn leka bäst. Och jag har experimenterat med båda, om och om igen, tro mig.
I dag var jag och min kära D på promenad i det underbara vädret på isen vid Hagaparken, och när vi satte oss ner och mös i solen började jag iaktta alla par som gick förbi…
Det var rätt lätt att konstatera; alla såg i princip likadana ut! Och då menar jag inte att alla paren var lika varandra utan att de båda partnerna i relationen utstrålade en uppenbar likhet i såväl gångstil och gester som klädstil.
Exempel:
En kille lunkade förbi sakta men bestämt i kamouflagebyxor medan hans tjej med kamouflagejacka hasade sig fram på samma sätt.
En uppiffad kvinna i lång päls och klackar (!) gick och klamarade sig fast på sin välklädde man i rock.
En äkta friluftstjej i pannband gick med långfärdsskridskorna i handen och snackade sport med sin lika hurtiga kille, som även han hade pösiga prasselbyxor och pannband.
Så tittade jag plötsligt på mig och D, och insåg att vi båda gillar att sola framför att vara hurtiga, att vi båda är idiotiska nog att sätta på oss sommargympaskor när vi ska på ispromenad och båda hade baggyjeans. Hmm… 
Det jag vill komma fram till är att lika barn leka bäst, och det är oftast dessa relationer som tycks hålla ihop i längden (okej, jag har så klart ingen forskning på detta men enligt min umgängeskrets är det i alla fall så!)
Jag var ihop med en kille som var min raka motsats ett tag, han var fascinerande och jag fick konstant uppleva nya saker jag aldrig provat förr, men i längden så funkade det inte. Han hatade att göra allt jag ville göra på helgerna, han hade inte samma värderingar, vi tänkte inte på samma sätt gällande jobb och framtid och ja, det sprack helt enkelt för att vi var för olika.
Jag har lärt mig genom åren att jag faktiskt trivs med en like. En som gillar att göra det jag gillar, men ändå kan visa mig nya saker. Och en som värdesätter samma sak som jag här i livet. Då kan vi njuta av varje dag tillsammans – i stället för på varsitt håll!