När jag satt och fikade i Gbg i helgen så försvann min kille iväg för en stund. Och bredvid oss satt det två unga killar och diskuterade kärlek. Tror du att jag tjuvlyssna? OM jag gjorde 
Shame on me… men det var ju så intressant ju. Så jag satt där och låtsasläste mitt magasin medan jag spetsade öronen:
– Hon är verkligen en gullig tjej…
– Ja, helt galen men shit, så go! Ni dejtade ju förut, vad hände?
– Ja, jag vet inte alltså.. Hmm.. det var ju så taskig tajming du vet när allt det där hände och så… det var väl inte rätt just då.
– Mmmm vet. Men nu då?
– Ja, vi hörs ju en del. Och som du sa hon är så go. Man kanske skulle…
– … försöka igen?
– Ja, vad tror du?
– Det tycker jag! Om du är sugen så.
Och självklart ska han försöka igen, det tycker jag också! För vet du vad? Tajmingen har pajjat för så många själar där ute, och tajming är inte en orsak i längden att låta bli att försöka igen.
För plötsligt sitter du där en dag, som den unga killen i rutig skjorta, och tänker ”tänk om…”. Det är väl bättre att testa once more i stället för att gå miste om kärleken för evigt?
Det var dåligt just då – men nu kan allt ha ändrats! Hör av dig till den där speciella igen… och säg: Det var så längesen vi sågs, vad sägs om en promenad i helgen?