Jag var och tränade i veckan och satt utanför salen på Friskis i väntan på att passet skulle starta. Bredvid mig satt två tjejer i min egen ålder och diskuterade sina killproblem hej vilt…
– Alltså jag förstår inte varför han är så skum?
– Nej, vad är han rädd för egentligen?
– Jag vet inte! Det går ju inte att prata med honom, han är tyst som en mussla.
– Men åh så där är det ju jämt! Alltså jämt! Typiskt killar. Men om han vill ha dig tillbaka, vad svarar du då?
– Jag vet inte, jag gillar ju honom men ska han håll apå såhär så vet jag inte. Men det är så svårt! Jag har börjat lära mig vara själv nu också lite, och det känns faktiskt helt okej att vara singel.
Jag hade stor lust att säga såhär:
– Tjejer, killar som velar, killar som är svin och killar som hellre ignorerar problemen än att prata om dem är ingenting att ödsla tid och energi på. Satsa på en mogen man i ställer för en osäker ung pojke!
Men jag höll tyst. Orkade knappast lägga mig i. Däremot satt jag och smålog för mig själv, ”vem har inte killproblem nuförtiden egentligen” tänkte jag!
(Bild tagen från friskis & svettis)