”Jakten är det roliga” säger vissa och menar att de triggas av att det inte är lätt att hitta kärleken medan andra tvingas in i en ”kom-och-ta-mig-om-du-kan”-lek ofrivilligt och får stor ångest av spelets omöjligheter. Kanske är det dags att sätta lite gränser?
Eller vad tycker du? Det tycker i alla fall jag…
Såhär ser jag på det:
Om du är en av dem som gillar jakten så har du antingen 1) inte vuxit upp ordentligt än eller 2) tyvärr en hel del psykiska problem med dig själv. Och terapi kan faktiskt vara en ypperlig lösning!
Men det jag oftare ser är personer av den andra kategorin,
de som tvingas in i spelet och till slut blir maniska över att vinna den där speciella – och omöjligt elake – de faktiskt tror är den enda!
* Han säger att han vill ses, men hör inte av sig.
* Han hör av sig när det passar, och du dansar efter hans pipa.
* Ena dagen ger han dig värme, nästa iskall kyla.
Och han blir som din drog. Du kan inte släppa honom, du vill inte ge upp, du jagar och jagar och jagar tills du bryter ihop.
Är det värt det?
Det finns vissa viktiga frågor du måste ställa dig:
1. Ska inte killen jag vill ha gilla mig för den jag är?
Mitt svar: Jo, precis du ska aldrig vara någon annan än dig själv!
2. Ska han inte göra mig mer glad än ledsen?
Mitt svar: Självklart! Vad är kärlek utan lycka?
3. Ska kärlek verkligen vara en svår jakt?
Mitt svar: Nej, inte äkta kärlek!
4. Kommer en relation med en sådan här kille vara den typen av relation som jag vill ha – eller kommer han fortsätta att ge mig ångest trots att jakten officiellt är över?
Mitt svar: Risken finns att spelet fortsätter i evighet!
5. Förtjänar jag inte en modig, säker, trygg och bra kille?
Mitt svar: Jo, du färtjänar ju bara den bästa!!
Svår och omöjlig kärlek = ingen kärlek du ens ska jaga!
Så fort du ger upp, lägger jakten på hyllan och inser att du faktiskt inte behöver beblanda dig med sån idioti kommer du må mycket bättre på en gång. Jag lovar dig!
Och se varningstecken och låt dig inte dras in i en jakt du inte klarar av att ta dig ur sen. Du kan, om du vill. För vet du vad? Du styr över dig själv… glöm inte det!
(Foto: sxc.hu, Anders Andarve och A_sorense)