I förrgår var vi på världens lyxigaste hotell som ligger här i Dubai – Burj Al Arab – och har 7 stjärnor. Det var en upplevelse kan jag säga! Du har inte sett supersized och superluxurious förrän du sett detta. Helt sjukt! Och där fanns en hel del kärlekstörstiga par…
Snacka om ytor, enorm arkitektur och påkostat som tusan.
Rätt ballt var det 
De lyckades till och med få mig i julstämning, trots värmen utomhus!
I alla fall, då detta är en enorm turistattraktion ville vi ju så klart se hotellet och bokade bord i skybaren på 27:e våningen.
Bara att åka i expresshissen, som tog oss dit upp på sisådär 8-10 sekunder, gav mig svindel (ja, jag har svårt för höga höjder, jag erkänner!).
Väl uppe var utsikten magnifik – du kunde se i princip hela Dubai med omnejd.
Men… dit jag egentligen vill komma är att i baren (som var en hel restaurang typ) satt i princip enbart turistpar, eller affärsmän.
Och två av paren, som satt bredvid varandra precis bakom oss kunde jag inte låta bli att stirra på titt som tätt. För de utmärkte sig rejält, och utan att de själva var medvetna om det (antar jag) så uppförde de sig EXAKT likadant, utan att känna varandra.
Männen satt och såg halvnonchiga ut och var de som beställde in och betalade (of course, jag kunde väl inte anta annat) och kvinnorna bokstavligt talat klängde sig fast på männen. Du vet, ena handen i hans hår, andra i hans knä, ena benet över hans, och hela tiden fnittrandes.
Jag fick en obehagskänsla. Visst, de såg lyckliga ut, men de såg också aningens ”köpta ut”, och då menar jag inte att de var prostituerade.
Men det var deras agerande som fick mig att börja ifrågasätta. Varför satt tjejerna så pass klistrade till sina män? De såg helt enkelt för beroende ut av dem, som att om de inte hade männen skulle de omedelbart dö.
Antingen var de galet nyförälskade eller så var de mer kära i deras pengar helt enkelt. Jag hoppas snarare på det förra än det senare.
Det fick bara igång mina tankar…. och jag ska smälta det några dagar innan jag analyserar det vidare.