Just nu har jag rymt från storstaden och befinner mig på landet för att vila upp mig över helgen. I morse såg jag klassikern Eternal Sunshine of the spotless mind. Har du sett den? Den fick mig att fundera…
Om du har sett den så kan du handlingen. Om inte:
Ett företag bedriver en verksamhet där du kan få vissa delar av ditt minne raderat. Det handlar med andra ord mest om att folk vill radera personer de en gång varit kära i men aldrig kunnat glömma – eller blivit dumpade av.
Huvudrollerna spelas av Jim Carey och Kate Winslet – som raderar varandra ur sina minnen men träffas igen, ännu en gång, och blir kära!
Okej, nu är detta fiction… Men ändå, är det inte lite scary om det hade funkat. Eller kanske inte i alla fall? Kanske hade det varit skönt?
Hur många gånger har du inte suttit där med ett brustet hjärta och tänkt tanken: ”Jag önskar att jag aldrig hade träffat honom, jag gör vad som helst för att få honom ur mina tankar”.
Tror du att du hade vågat gå till en klinik och betalat för att få honom raderad ur ditt minne då?
Jag vet en sak i alla fall: Det hade aldrig jag gjort! För vet du vad… Minnen är det bästa som finns, såväl bra som dåliga.
Jag får många mejl från olyckligt kära personer och jag försöker ge mina bästa tips.
Varje gång jag har mått dåligt över en kille har jag tänkt såhär – kanske ska du också börja göra det?:
1. Jag lärde mig i alla fall något nytt.
2. Jag kom lite närmre mig själv – och utvecklas även av dåliga saker som händer mig.
3. Jag vet mer vad jag vill ha – eller inte ha – hos min nästa kille.
4. Jag vet vad jag ska akta mig för i framtiden.
5. Jag tror på ödet, och det var inte ment to be denna gång.
6. Jag förtjänar en bra kille! En som älskar mig lika mycket tillbaka.
Så radera honom inte totalt ur ditt minne, utan dra i stället nytta av lärdomen. Hur ont och hur idiotisk han än må vara!