I går när jag hade varit och handlat på Daglivs blev jag stoppad på gatan – av en liten gubbe.
Han sa:
– Excuse me?
– Yes?
(Jag var helt hundra på att han skulle fråga om vägen för han såg ut som ett enda stort frågetecken i ansiktet)
– You look very very nice!!
– Oh, thank you!
Och sen gick jag vidare.
Nu kanske du tror att det var någon äcklig gubbe som dreglade över en ung tjej i kjol på gatan. Men så var faktiskt inte fallet.
Han såg ut som en mini-farbror och var kanske i 60-års åldern. Om du någon gång har läst serien Ensamma Mamman så vet du hur hennes pappa, alltså morfarn, ser ut. Och typ så såg han ut!
Och till skillnad från äckel-kommentaren jag fick häromdagen när jag var ute och sprang (läs inlägget nedan) så blev jag faktiskt glad av den här fina komplimangen.
Kan det ha varit flätan han tyckte så mycket om tro?
En annan grej är att det finns en kille som rör sig i Rålis-området vid parken som går fram till folk helt random på gatan.
Min kompis har ”råkat ut” för honom säkert 10-12 ggr. Och varje gång kommer han fram och säger samma sak:
– Hur känns det att vara vacker?
Han stör ingen, och är inte pushig. Sen är han inte helt frisk kanske men det gör inget. För han gör folk glada i stället för tvärtom.
Så jag är för komplimanger till främlingar – så länge det sköts snyggt!
Nästa gång du ser en hunk på stan: gå fram, säg att du tycker att han är söt, och gå därifrån. Så har du kanske made his day!